söndag 13 mars 2011

Mina tavlor och Japan

Mina tavlor börjar ta sig.
Ska ställa ut ganska snart och behöver därför ha dem klara, får heller inte visa dem, så om någon kommer och ser på dem när de ställs ut så får ni se hur de ser ut. Nåja, inget speciellt, fem akryltavlor på tio dagar (ungefär tio), kommer jag klara det?

Utöver mina tavlor så lider jag med Japan. Det som hände natten till fredag är väldigt hemskt och det gör mig mycket nedstämd. Jag hoppas att dödssiffrorna kan stanna, eller att jag blir till Curtis i Misfits och kan spola tillbaka tiden och på något vis förhindra det hela ifrån att hända. Det är alltid så hemskt när naturkatastrofer sker, speciellt om de är av den här graden. Jordskalv, tsunami, vulkaner och allt detta har förstört så otroligt mycket, bland annat kärnkraftverk, och om de går sönder helt, ja, då vet man ju vad som händer (se exempel; Tjernobyl). Det är år efter år efter år av förstörd mark, där folk inte kan leva ordentligt på evigheter och inte nog med detta, Japan har redan haft problem med förstörda atomer förut, bomberna över Hiroshima och Nagasaki...
Det är så hemskt det här, oavsett vart det sker och vad som händer, när man vet att folk dött tack vare naturens ilska. Jag hoppas att alla tänker på de som mist sina liv, sina familjer och sitt hem. Jag hoppas att om man kan så hjälper man dem, jag hoppas verkligen att vi kan göra någonting åt det här, även om vi sitter på andra sidan jorden.



fredag 11 mars 2011

Brev


Egentligen igår, men ingen hämtade posten, så det blev idag.

onsdag 2 mars 2011

Ny blogg...

Brev


det kom för övrigt på en onsdag, en dag, det är snabbt, snailmail is less snail!

tisdag 1 mars 2011

När jag fyllde 17 år

Jag var den första att glömma min egna födelsedag.
Min mamma blev den att påminna mig. Egentligen, hur ofta glömmer man sin egna födelsedag?

Fick dessutom världens bästa present, helt ärligt. Ska försöka orka att ta kort på den där presenten, även om en liten bit fattas och ligger i min mage nu.. Det blev min lunch idag.

En annan sak jag lyckats med idag är att skära upp tummen på min väska. Jag har ingen aning om hur det gick till, jag vet bara att det är väskans fel att det fattas en skinnbit på min tumme. AJ, för det svider. Men BRY för att ingen bryr sig om att min tumme svider.
Men jag överlever nog förhoppningsvis, jag brukar överleva, man kan nästan jämföra mig med en kackerlacka, jag är svår att bli av med, yessir!

Dessutom är 17 ingen ålder, den är ingenting, rätt värdelös, men en kille blev av med sitt barn ifrån sin mage när han var 17, han är ledsen nu. ELÄNDE!

Nej, ska skärpa mig, det här är helt meningslöst, men sådant är även livet!

söndag 27 februari 2011

Nu ere slut.

Snälla, lämna mig inte, jag behöver dig. Jag behöver dig så jävla mycket, du förstår inte. Du förstår aldrig. Du gör så att jag orkar med och nu är du inte kvar. Varför gör du såhär mot mig? Jag förstår mig inte på dig. Du kom som en vind och blåste vidare direkt. Vart fan tog du vägen?
Hejdå, det är väl allt jag kan säga då.. Lovjävel.

fredag 25 februari 2011

Brev


Du är speciell för mig med, glömde skriva det i brevet, så nej, du är inte heller "ingen speciell"
För andra som inte förstår, det här är icke en kärleksförklaring heller, det är mer sanning och konstaterande. Vem fan är egentligen "ingen speciell"?