Jag var den första att glömma min egna födelsedag.
Min mamma blev den att påminna mig. Egentligen, hur ofta glömmer man sin egna födelsedag?
Fick dessutom världens bästa present, helt ärligt. Ska försöka orka att ta kort på den där presenten, även om en liten bit fattas och ligger i min mage nu.. Det blev min lunch idag.
En annan sak jag lyckats med idag är att skära upp tummen på min väska. Jag har ingen aning om hur det gick till, jag vet bara att det är väskans fel att det fattas en skinnbit på min tumme. AJ, för det svider. Men BRY för att ingen bryr sig om att min tumme svider.
Men jag överlever nog förhoppningsvis, jag brukar överleva, man kan nästan jämföra mig med en kackerlacka, jag är svår att bli av med, yessir!
Dessutom är 17 ingen ålder, den är ingenting, rätt värdelös, men en kille blev av med sitt barn ifrån sin mage när han var 17, han är ledsen nu. ELÄNDE!
Nej, ska skärpa mig, det här är helt meningslöst, men sådant är även livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar